Soldatnamn i Ärentuna
|
Tidigare publicerat i Föreningen Släktforskare i Upplands medlemstidning Runslingan Nr 1 / 1996.
Av Christina Backman
Vi svenskar har i regel fått våra tillnamn i mycket sen tid, många av oss bär ännu patronymikon som far eller farfar begagnade som tillnamn. Det innebär att många av oss också vet varför vi heter som vi gör och många andra vill gärna veta. En talrik skara av föreningens medlemmar lyssnade med stort intresse till Docent Eva Bryllas kåseri om svenskt efternamnsskick. Bland det som aldrig upphör att fascinera är soldatnamnen och många sådana har vi som inventerar skrivit ned. Hur namngivningen av knektar (ej ryttare) i en vanlig Upplandssocken kan se ut tänkte jag berätta lite om.
Ärentuna består av 13 soldatrotar i Bälinge kompani av Upplands regemente: nr 25 Gränby/Låta, 26 (Stor)Vreta, 27 Östa, 28 Valby, 29 Grimsta/Kolje, 30 Skälsta, 31 och 32 Vaxmyra, 33 Valhammar, 34 och 35 Kyrsta/Eken, 36 och 37 Fjuckby.
När befälet stod där med kompaniets alla Per, Anders och Jan var det mest praktiskt att ge dem namn efter roten och detta är det vanligaste i Ärentuna. Att Vax, Vaxberg, Vaxbom eller Vaxell respektive Myr och Myring hörde hemma på någon av Vaxmyra rotarna var solklart liksom att Grim (Per, Mats, Erik, Karl, Johan Albert och Johan Wilhelm) hörde hemma i Grimsta. Ibland består namnet bara av den väsentliga leden som anger orten: Öst, Vahl. Ibland har man på vanligt borgerligt vis lagt till -berg, -bom, -man, -ström. Detta kunde resultera i en del ovanliga namn: Kålman och Kålbom av Kolje. Man kunde också, som Olof Olsson på 36 Fjuckby, helt sonika heta Ärnberg.
Soldatens härkomst även utanför roten och socknen kunde också anges genom soldatnamnet. Olof Hellsing i Kyrsta kommer mycket riktigt från Hälsingland medan Erik Ersson Östberg i Kyrsta stammar från Österby bruk och inte roten Östa som man lätt kunde tro. Soldater som bytt rote eller t o m socken kan ibland spåras genom namnet. Korpral Uggelberg i Gränby tjänade ursprungligen på 91 Uggelsta i Bälinge och i Ärentuna är han ensam om namnet medan Anders Drag, som uppträder bland en hel rad Vretman på 26 Storvreta, mycket riktigt började sin karriär på 38 Dragby i Skuttunge. Korpralen Johan Hellman var menig på 140 Stabby/Hällby i Bondkyrko innan han 1712 blev korpral på 25 Gränby. Slutligen undrar man om befälet som döpte om Henrik Mårtensson Halmberg från Harbo till Almberg själv var rospigg eller kanske bara hörde illa.
Att ett namn kraftigt avviker från det gängse på roten är också ofta en indikation på att han eller hans far hör hemma i en annan socken även om det inte nödvändigtvis är så. Eftersom namnet gärna ärvs inom roten får man så en svit ovidkommande namn. Dalkarlen Mats Blomberg blir antagen på 34 Kyrsta 1777 där man förut hetat Höök, och efter honom kommer sedan Anders, Lars, Per, Erik, Jan och Anders Blom. Torkel Svensson Pihl, vars dopnamn och tillnamn är unika i Ärentuna, kommer mycket riktigt utifrån, från Västergötland men hade tidigare varit perukmakare och gardist. lsbrand Hindersson Styf på 25 Gränby i början av 1700-talet, lär knappast heller ha varit från trakten.
Naturligtvis har Ärentuna sin beskärda del av det som vi betraktar som traditionella soldatnamn. Det kan vara namn som anger egenskaper, verkliga eller önskvärda, såsom Marsk, Karsk (av efterträdaren förvanskad till Kask), Styver, Färm, Frisk, Modig och en hel rad Lustig, ett namn som tycks ha varit särskilt populärt då det dyker upp i de flesta socknar. Nr 31 Jan Jansson Faslig som antogs 1784 endast 18-årig var en ovanligt lång soldat, 6 fot 2 tum eller ca 185 cm, men så skräckinjagande var nog inte den stackaren då han avled i lungsot.
Andra traditionella namn erinrar om soldatens utrustning: Stål, Krats, Spjut eller Träns. Rena naturnamn är inte vanliga och den första bäraren i Ärentuna är ofta född i en annan socken: Bäck, Fors, Löv, Qvist, Björk, Alm, En, Lind, Dufva (skräddare ifrån Göteborg) och det inhemska Höök. Gren förekommer också men skall stavas Grän och är härlett av Gränby liksom alla namn på E- av Eken (eller Kyrsta) rote. Naturelement förekommer också i de många ofta, men inte alltid, sena namnen av helt civil karaktär såsom Berglund, Broström, Lindberg. Ibland har fadern varit hantverkare och sålunda redan haft tillnamnet. Erik Rudolf Schwartz var trots sitt utländskt klingande namn son till en murargesäll, Erik Pettersson, och född i Björklinge.
Soldaten fick vid 1800-talets mitt ofta byta ut ett misshagligt namn: Per Kask blir Lindquist, Larm blir Sål och Erik Gustaf Kolm blir Wennberg som sin far. I och med detta blir ju soldaten också lite anonymare, längst gick dock Edvin Fritiof Karlsson, Skälstas sista knekt, som fortsatte att heta just - Karlsson!
Före mitten på 1690-talet kan det vara mycket svårt att bena ut på vilken rote en soldat hör hemma för att inte tala om varifrån han kom. Ibland kan vi ta de första soldaternas namn till hjälp. Att Arvid Vax och Per Myring hör hemma på var sin Vaxmyra rote är ju klart men att Olof Låck var knekt för Låtja-Vallby kan vara bra att veta. Erik Arvidsson Hals, som varit musketerare på Skälsta på 1680-talet, förefaller ha ett lustigt namn till man upptäcker att det finns en by Hals i Tierp. Det är ju möjligt att han hörde hemma där.
Ibland bär knekten ett namn som är vanligt bland ryttarna eller dragonerna i socknen. Det har inte gått att fastställa härkomsten för Per Matsson Collin på Skälsta som kasserades redan efter ett år, 1774, såsom varande för liten och klen men det är kanske ingen slump att ryttarna i socknen kunde heta Colling.
Det var långt ifrån alltid som socknens söner också blev dess knektar. Försedda med ett nytt tillnamn och utan angivande av patronymikon kan det många gånger vara ytterst svårt, om inte omöjligt för forskaren att spåra födelseorten. Namngivningen av soldaterna har dock inte skett alldeles slumpartat. I jakten efter förfäders härkomst kan kännedom om de olika sätten på vilka knekten fick sitt nya namn vara till god hjälp även om det finns många fällor på vägen. Så här gjorde man i Ärentuna.
Läs mer om "Soldatnamn i Uppland" klicka här |