Soldatnamn i Uppland
|
Tidigare publicerat i Föreningen
Släktforskare i Upplands medlemstidning Runslingan Nr 2 / 2004.
|
|
|
Blåbär
och Päron, Drucken och Nyckter, Tor och Frej:
Av Christina Backman
|
|
Under 1600-talet hade det blivit allt vanligare att man i städerna använde sig av släktnamn. Så gjorde de många från utlandet inflyttade köpmännen, hantverkarna och officerarna och denna sed fann man praktisk. Präster och andra lärda män tog lärda namn och på slott och herrgårdar ståtade man också med släktnamn. Ute i byarna använde man dock ännu i huvudsak patronymikon.
Vid slutet på 1600-talet skedde en utarmning av dopnamnsfloran ute på landsbygden: de gamla nordiska namnen från hednatiden blir allt sällsyntare i vissa landskap, bland annat Uppland. I stället kan man i en och samma by ha t.ex. Gamle Anders Andersson, Unga Anders Andersson, Yngste Anders Andersson och Anders Andersson i Backen. Vissa ämbetsmän såsom smeden och mjölnaren började ta sig släktnamn och när det yngre indelningsverket genomfördes fick också rotesoldaterna, ryttarna och båtsmännen efternamn. Dessa fick inte alltid behållas efter tjänstgöringstidens slut och ärvdes inte alltid av barnen, det kunde bero på den lokala prästens godtycke, men i allmänhet ärvdes namnen av kommande generationer.
Typiskt borgerliga släktnamn i Sverige var tudelade med en naturbetecknande efterled och förleden härledd ur ett ortnamn: Sjöberg, Wetterstrand. Soldatens repertoar var mera omväxlande. Soldatnamn har förekommit redan på 1500-talet i Dalarna, här i Uppland genomförs namngivningen i samband med inrättandet av yngre indelningsverket på 1680-talet. Det skulle vara kompanichefen som döpte mannarna och det kunde ske efter olika principer och hur det skedde kunde skilja sig betydligt från ort till ort och genom tiderna. |
|
|
|
|
Ortnamnets både för- och efterled kunde nyttjas. Sålunda ger Örsunda namnet Sund. Många för oss ovanliga namn skapades och kan ge oss en vink var knekten hör hemma. Fockström tjänade för Focksta i Hagby, Skillstedt på Skillsta i Skogstibble (som också ger Skilling), Bragström fanns på Bragby i Ramsta.
2) Namn efter ägaren till rusthållet: Ryttaren Bisp tjänade just på biskopens rusthåll.
3) Namn efter knektens ursprung: Helsing, Smålänning och Gästrik talar för sig själva men Dahlberg kan vara bildat på Dalarna eller ett mera lokalt ortnamn. Turk kom dock knappast från Turkiet.
4) Namn efter krigiska egenskaper gav Modig, Sträng och Lustig och militär utrustning ledde till Svärd, Hjelm och Lans. Dessa namn var i allmänhet vanligare före 1800-talets mitt.
5) Naturfenomen var en rik källa att ösa ur och visar sig i första hand i namn av den vanliga sammansatta borgerliga typen såsom Hedengren. Höök, Lejon, Örn och ett helt menageri av andra djurnamn ar vanliga, de mer exotiska särskilt i början. Ibland spårade det ur: varför döptes dragoner till Abborre? Och knektar till Ekorre?
6) Utseende och
personliga egenskaper:
Av längduppgifterna i
rullorna kan man se att Höglund, Högman och Högström faktiskt
också var långa karlar, en eftertraktad egenskap. Röhår, Vithår och
Kruslock gjorde förmodligen skäl för sina namn samtidigt som sentida
ättlingar får en aning om deras faktiska utseende. Modig, Tapper och
Kämpe var nog i många fall önsketänkande. |
|
|
7) Befälets humor
spelade ibland fritt.
Bohm, Fånglina och Dunderhake kan gå an. Jan Jansson
Faslig var endast 18 år men 185 cm lång. Så länge fick han inte vara
faslig för han dog av lungsot. Tystlåten, Nyckter och Drucken
samt Erik
Persson Bierhals
i Gamla Uppsala var kanske
förtjänta av sina namn men var ryttaren Fårhufvud i Funbo dum?
Och vad skall man tro om ryttaren Dunfjäder? Förlöjligande namn
var vanligast under indelningsverkets första år. 8) Känt folks namn: Med hjälp av dessa kunde befälet skaffa sig ett imponerande manskap: Tor och Frej, Mars och Jupiter, Caesar och Cato, Cupido och Nej (efter Napoleons marskalk Ney) samt vår egen Linné, alla var med. Namnet Bonde syftar inte på adelssläkten med samma namn utan är snarast att se som en yrkesbeteckning i stil med Bonddräng, Skräddare och Snickare och alla fyra har tjänt för Uppland.
|
|
9) Eget namn: Där knekten redan hade ett släktnamn fick han ofta, men inte alltid, behålla det, ibland med en smärre justering av stavningen. Ynglingen Lemoine blir således dragonen Lemon. En varning är här på plats: knektnamnen gick ofta i arv inom roten och så har även någon gång skett med vallonnamn.
10) Patronymikon: Någon gång står knekten bara med sitt patronymikon. Detta är vanligast i slutet på 1600-talet och i slutet på 1800-talet.
Många av dessa soldatnamn måste ha varit en tung börda att bära för den arme knekten men under tidigt 1800-tal blir det möjligt att efter ansökan byta bort ett misshagligt namn. Knekten Liten i Norby, Helga Trefaldighet blir i stället Stolt och Kask i Ärentuna får heta Lindquist. Mot slutet av indelningsverkets tid är "vanliga", oförargliga namn oftast förekommande. I vår vardag lever soldatnamnen ymnigt kvar: Anders Björck (hittills är 27 stycken Anders Björk registrerade i Soldatregistret Uppland), Liv Hahne, Carl Eldh, Carin Ax för att inte nämna några.. Namnen Courtisan, Blåbär och Bonddräng, däremot, bärs enligt SCBs internet sida för närvarande av ingen, eller av högst fyra svenskar. Ta för er...
|
|
Sök din egen knekt i Soldatregistret Uppland klicka här .
Läs mer i: Om Soldaterna i Helga Trefaldighets socken i Uppsala se Årsboken Uppland 1996. Lasse Ericsson: Svenska Knektar
|